harmonyhotel

Jag försöker göra något bra men lyckas jag? NEJ!.. Jag har sumpat det helt. Jag har bara tänkt på mig själv och är inte det typiskt? När jag väl tänker på andra så säger de att jag tänker för lite på mig själv och när jag väl tänker på mig jo då gör jag allting fel. Det är lika bra det kanske. Jag hade ett fint liv med många fina människor runt omkring mig och nu har jag också fina människor runt mig men de saknas några. Några som jag nog aldrig mer kommer få tillbaka. Visst kan det vara så att de inte stod så nära men de fattas. Jag är en våg och det märks jag vill ha kontakter. Bara några få bästa vänner men alla har en plats i mitt hjärta och nu känns det en aning tomt. Bara för att jag gjorde ett snesteg som gjorde en vän sorgsen betyder det väl inte att det var meningen att såra? Jag kan leva utan dig men inte utan alla andra som kommer att fördömma mig för det där.

Jag är en människa som vill ha kontakter som jag kan prata med då och då. Jag vill inte behöva vara bästa vän med alla men vissa sätter sig hårdare i hjärtat än andra. Jag bor i en stad som lever på rykten. Gör du ett fel är du fördömd för livet. Om du gör ett enda fel vet alla vad du gjort och lite extra som ha hoppat på ryktet i hopp om att det ska låta ännu värre än vad det egentligen var.

Jag tycker om Kiruna, jag älskar klimatet, träden, luften allt förutom rykterna och diverse äckliga små baggateller som trycker ner folket som bor här.
Om jag inte får tillbaka mina vänner så är det ingenting jag kan göra förutom att hitta nya eller gräva ner mig i madrassen och aldrig mer komma ut.

Ville bara få det sagt.
Nu ska jag baka.